Sofie Näslund är en 15 årig tjej som snart fyller 16 år och bor i norrland. Själv längtar hon rejält tills hon fyller år, men samtidigt inte. Tiden går alldeles för snabbt tycker hon, snart är hon 18 år liksom. 18 känns som en stor siffra och man måste ta ännu mer ansvar för att man ska kunna leva. Man måste jobba för att ens kunna leva. Allt styrs av pengar, kommer ut i pengar och görs i pengar. Ändå längtar Sofie tills hon blir 18 för då får man designa sitt eget hus/lägenhet. Fast det kan ju hända att man inte heller kan flytta hemifrån förrän man blir 23 eller ännu mer.

Sofie skulle kunna beskrivas som en väldigt åsiktsberoende person. Hon behöver få veta vad folk tycker om henne eller hennes arbete i skolan och om hon inte får veta blir det något hon tänker på under en lång tid. Hon skulle också kunna beskrivas som en paranoid, hoppfull unge som tror sig vara oduglig. Paranoid för att hon fantiserar ihop helt galna saker som hon ser på tvn eller får läsa. De tankarna kan sitta och terrorisera henne under flera månader. Hoppfull för hon har ett litet hopp för mänskigheten, ändå om den är liten. Allt hon får läsa och uppleva nu känns jobbigt att veta av tycker hon. Hon tycker att världen skulle vara mycket bättre om det var som i förr i tiden. Oduglig för att hon tvekar väldigt mycket på sig själv, speciellt vid klädersval. Även om hon inte borde tveka gör hon det, hon känner sig oduglig när hon inte kan något eller när hon får en blick även om personen inte menar något illa.

Sofie har många intressen, och två av dem är kanot och att rita. Hon tränar på båda då hon tycker att hon alltid kan göra framsteg och träning ger färdighet, så är det bara, även om det tar längre tid än väntat. Efter skolan gör inte Sofie mycket, hon sitter mestadels i sitt rum och målar, vid tvn eller så tränar hon. Hon har inte den sociala kretsen som många andra har. Hon har vänner men är inte lika mycket med dem bara, utan det händer nån gång ibland. Sofie gillar också anime och manga och ja, hon kan kallas nörd för det men hon bryr sig inte. Hon är den hon är, så enkelt är det bara. Dock är det här första gången hon säger att hon gillar anime/manga, förutom till en kompis, för att hon trott att hon ska dömas. Vad man än gör så blir man dömd utan att veta om det. Det kan bero på klädstilen, hur man beter sig, vad man gillar eller rent av hur man ser ut. Utseendet väljer man inte och Sofie blir väldigt less på hur folk behandlas beroende på deras utseende. Liksom why?

 

Nu tänkte jag avsluta det här faktainlägget med att ursäkta för hur jag skrev den, upptäckte ganska sent att jag skrev i tredje person och orkade inte sen ändra. Tyckte det blev lite roligt ändå. Det låter mer som att nån annan beskriver mig, dock ser det lite barnsligt ut men whatevah. Det kommer komma fler såna här inlägg för om jag skulle skriva allt jag hade tänkt skulle det aldrig ta slut! Så avslutar såhär. Tänkte gå upp till familjen nu och se på lite tv, men kommer skriva mer ikväll. Fredag idag, woop woop!